Det har gått hela exakt fem veckor sen den bästa stunden i hela mitt liv skedde. Det är helt galet, helt sjukt. Det är helt jäkla sjuktgalet! För fem veckor stod Linis och jag och skreksjöng, hoppade och skrek som två idioter tillsammans med resten av publiken. För fem veckor sen stod vi där och lyssnade till Bills oslagbara röst och blev tokiga av att ens se hela Tokio Hotel - gänget. Det är helt ofattbart! Att det redan har gått så lång tid sen dess. Det är ju för sjutton en månad och en vecka sen. En månad och en vecka sedan vi trotsade kylan i våra vrålsnygga kläder och jag i mina 9,5 centimeter höga klackar.
Det är både sorgligt och underbart på samma gång. Jag trodde faktiskt aldrig att jag någonsin skulle få se dem live men det fick jag. Men att det redan var så länge sen känns så sorgligt. Hade jag kunnat hade jag sett konserten om och om igen tills jag hade ramlat ihop. Det är som om jag aldrig får nog. Men Linis och jag har lovat varandra att vi ska se dem igen men då med ståplatser längst fram! I alla fall långt framme, nära scenen. Då jävlar! :) Och det ska vi hålla, nästa gång de kommer hit till Sverige igen då jäklar ska vi ha skitbra ståplatser så att man nästan kan röra dem, haha. Kan bara uttrycka mig med ett enda ord just nu, galet ..