Igår tänkte jag ta en sväng med moppen i gråvädret, sagt och gjort. Jag åkte iväg men bara efter en bit kände jag hur konstigt det kändes eftersom hela "bakdelen" på moppen började skaka. Det första jag tänkte var då att jag kanske inte hade fått upp stödet på moppen fast jag visste att jag hade gjort det. Så jag stannade och kolla men såg inte någonting konstigt alls.
Fortsatte åka men kände hur det blev allt mer och mer obehagligt att åka eftersom hela moppen började skaka helt okontrollerat. Som tur var hade jag inte kommit sådär jättelångt hemifrån men det var svårt att hitta ett ställe att vända på eftersom hela vägen endast består av kurvor. Men lyckades slutligen vända och hoppades på att jag kanske kunde åka en liten bit hemåt om jag åkte väldigt, väldigt långsamt. Men kände bara efter en liten bit att jag inte kunde fortsätta, visste att jag förmodligen skulle slira och få hela moppen över mig eller att jag förmodligen skulle krocka.
Så jag stannade vid ett hus och började bli halvt hysterisk. Ringde till Pappa och halvsnyftade lite (hehe) och han sa åt mig att stanna där så skulle han komma dit om en stund eftersom han fortfarande jobbade. Så jag stod där och övergick från hysterisk till fly förbannad och såg allmänt arg ut vilket måste sett väldigt roligt ut för alla bilförare som körde förbi mig.
Vi åkte hem för att hämta lås vilket jag inte hade med mig så fick vi åka tillbaka och låsa den vid ett träd. Senare när mamma kom hem kunde vi "haka på" trailern och åka och hämta min lilla moppe <3

Och idag när det är strålande solsken, torr asfalt och bara gjort för att åka moppe sitter jag här och deppar. SKIT OCKSÅ!

*Platt som en pannkaka :/

/Emma